Separationsångest och foglossning...

Nu sover lillkillen här hemma och Jimmy jobbar så jag njuter av lugnet. Blir nog en vila för mig med snart:) Det är nämligen rätt intensivt här hemma just nu. Först var Kevin rätt sjuk i en dryg vecka för att sedan gå in i en fas där han har extrem separationsångest från mig och Jimmy. Vi kan inte ens gå ut ur rummet utan att han gallskriker och det spelar ingen roll om han ser oss där vi är. Vi ska vara med han och helst vill han vara i famnen. I början var det ändå lite gulligt nu däremot är det extremt jobbigt!! Man får inte mkt gjort och värst är det nog när vi båda är hemma för då kräver han båda. Det spelar ingen roll om en sitter med han och den andre är någon annanstans för då gråter han hejdlöst!!

Stockholm är om två veckor och då ska han vara hos mormor över helgen och jag är riktigt orolig för hur det ska gå då han är väldigt mammig och pappig... Enligt vissa ska man inte lämna bort barnen när de är i denna fasen men vi behöver verkligen ladda batterierna!!! Hoppas det blir lite bättre tills dess. Vill inte vara orolig hela tiden, det räcker med att det är tungt nog att lämna bort honom. Man vill ju ha sina barn hos sig:)

Var hos barnmorskan för några veckor sen. Då fick vi lyssna på bebisens hjärtljud:) Hon är betydligt lugnare i magen än Kevin. Men hon sparkar på revbenen emellanåt och det är ingen skön känsla. Jag fick även en läkartid för min foglossning. Så där var vi förra veckan och när hon undersökte bäckenet så var det helt upplukrat och löst samt att hon märkte hur de även låser sig/knäpper till. Jag har jävligt ont (om man får svära) denna gång och ibland blir jag smått nervös över hur det ska gå med tre månader kvar. Hur som så sjukskrev hon mig på halvtid och gav mig lite tips för att lindra..dock inte något som hjälpt:(

Nu blir det nog lite vila för att hämta pappa sen vid två.

Kram