2009 gjorde jag en lista över året som gått, tänkte att jag kör en favorit i repris:)
Januari: Jobbade och slet på förskolan i Malmö. Var gravid med Kevin och gjorde rutinultraljud där vi får veta att vi väntar en gosse. Jag hade det på känn från dag ett ändå blev jag så chockad och hade lite svårt att smälta det.
Februari: Mycket jobb och betydlig svårara att jobba. Får kraftig foglossning som håller i sig ända till Kevin tittar ut. Jimmy får äntligen känna hur han sparkar.
Mars: Är sjuk otroligt mycket. Vi bestämmer oss äntligen för en vagn och den inhandlas, kändes otroligt stort och att det inte var alltför lång tid innan man får träffa den lille.
April: Jag mår väldigt bra förutom kraftig foglossning. Får beskedet att min havandeskapspenning blivit beviljad vilket var otroligt skönt då jag var sjukskriven till 50% och kände att även de var tufft. Längtar så otroligt efter vår gosse, räknar dagar som en tok:) Tar en tur till Ullared för att handla allt som bara går och får de mesta köpt där. Vi var även på 3D/4D ultraljud vilket var en magisk upplevelse:)
Maj: Jag boar för fullt!!!! Har två långa A4-listor på saker som ska göras innan Kevin tittar ut.
Går på tillväxtultraljud och Kevin beräknas väga 3900 gram om han tittar ut på beräknad dag. Har otroligt ont av foglossning och har en massa sammandragningar. Nu längtar vi massor!
Juni: Läntan är tung och svår, känns som att han aldrig kommer att komma. Det är dessutom tufft fysisk då magen är STOR och jag får dåligt med sömn på grund av massa förvärkar som startar tidigt i juni och håller i sig var och varannan dag fram till förlossning. Midsommar kommer och går, vi firar själva då vi inte vågar bege oss någonstans och Jimmy jobbar. Dagarna går otroligt sakta och jag gråter varje dag mot slutet av månaden då det känns som det aldrig kommer någon bebis.
Är dessutom otroligt jobbigt och irriterande med alla sms och telefonsamtal om det kommit någon bebis.
29e Juni kommer och går dvs ingen bebis, får dock veta att jag är öppen 4 cm..tänker shit då kommer han när som men icke...
Juli: Dagarna går och jag har massa regelbunda förvärkar som dör ut. Besöker barnmorskan och är öppen 5 cm och hon förstår inte varför han inte kommer. Får en hinnsvepning som inte hjälper. Mår just nu jättedåligt gråter för varje dag som går.
Men två dagar innan förlossning blir han lugn som en filbunke i magen och jag anar att det är nåt på gång.
9 Juli får jag min andra hinnsvepning, är öppen drygt 5 cm. Hann precis hem från barnmorskan sen kickar det igång rejält med värkar varannan minut. 22.51 tittar äntligen vår sötnos ut.
Augusti: Dagarna bara rinner iväg och vi njuter så av vårt mirakel. Kärleken är obeskrivbar!
September: Vi bestämmer oss för att lämna Malmö och flytta hem igen, känns både sorgligt och skönt. Vi hittar ett radhus i en liten idyll utanför Nybro som känns helt perfekt.
Oktober: Känns otroligt trötthet och känner inte igen mig själv alls! Men den 16 oktober vaknar jag och säger till Jimmy att jag är gravid. Jag ville inte tro de, det skulle ju inte ske!! Sätter mig i bilen snabbt och kör till närmsta affär för ett gravtest. Testar direkt och hinner inte mer än att lägga ner testet förrän vi ser två rosa sträck!!! SHIT vad gör vi nu? Vi beslutar oss fort för att vi får fixa det och att lille Kevin ska bli storebror. Med mycket tankar så förbereder vi inför det sista med dopet som är dagen efter.
Dopet var otroligt lyckat och Kevin faster sjöng otroligt fint:)
November: Mår så dåligt..kräks och kräks som en gris! Och är däckad av trötthet så Jimmy tar ett otroligt stort lass här hemma och sköter både Kevin och hemmet. Får även ta hjälp av mamma och bor där emellanåt för att få samla energi. Provar massor av tabletter men inget hjälper. Är otroligt ledsen då jag missar så mycket med Kevin.
December: I vecka 12-13 vänder allt och jag börjar må bättre, äntligen!! Vi går på ultraljud och får se det lilla livet som blir beräknad till 25 juni. Julafton kommer och Kevin blir otroligt bortskämd med så många julklappar. Dessutom får han eget rum och flyttar ut från vårt rum. Känns lite sorgligt men ändå skönt att få lite eget innan nästa kommer.
Första halvan av 2010 var mindre händelserikt och mycket kretsade kring graviditeten. Andra halvan var betydligt bättre då vi fick vår älskade skatt:)
Älskar hela min familj så otroligt mycket!
GOTT NYTT ÅR!!!
